Nu är vi inne i vardagens rullar. Barnen är trötta på kvällarna men väldigt duktiga på mornarna. Det är svårt för de stora att kliva ur sängen men vi har inte kommit för sent en enda gång! Alva är inte ledsen vid lämningarna längre. Nu har även fröknarna fått höra hennes jiddrande, hon är som ett eko! Repeterar allt hon hör, kallar alla vid namn och pratar om sina "koppissar". Säger till om "meja maten" när vi äter och hon vill ha mer. I onsdags kastade hon sig på marken utanför dagis när vi skulle gå hem. "Aowa bäja den" vrålade hon o pekade på ryggan jag bar. Hon skulle ha den på ryggen själv... Efter att vi löst det torkade hon tårarna och gick mot fritids. "Hämpa Liam Gagga"
Lilla skrutt har blivit stor <3
