I söndags var Saga ute och red på Ludde, det var ett tag sen sist så han var pigg och ögonen glittrade av bus. När vi kom fram till korsningen där vi brukar vända började han helt enkelt trava åt fel håll. Sakta av och kom tillbaka sa jag till Saga. Jag kan inte, han lyssnar inte sa hon. Jag började gå efter och sa åt henne att korta upp tyglarna och bromsa men det gick inte. Han hade bestämt sig och jag ökade takten för att komma ikapp men som med alla hästar så gör ju de bara detsamma. När jag började springa började han galoppera. Mamma han lyssnar inte alls ropade Saga och jag hörde hur rädd hon lät för nu var E18 nära, på andra sidan kurvan.... Ta båda händerna i samma tygel och sväng in på Janne o Maries gård, du är duktig! Ropade jag uppmuntrande och kände att jag var tvungen att sluta springa efter om han skulle sakta ner. Hon fick in honom på gården och efter ett par ärevarv saktade han av medans lastbilarna blåste förbi bakom axeln... Hjälp vad rädd jag blev. Hade hon inte lyckats svänga in där hade jag sagt åt henne att hoppa av i farten, fy. Saga sa själv att det var läskigt när han inte ville lyssna. Nu får vi rida oftare så han får göra av med sin energi!
Nu får man hjälp med allt vare sig man vill eller inte... ;-)
Är det nu man ska byta ut liggdelen? när bebisen har blivit ett barn?
Jäklar vad läskigt, busiga Ludde! Dumt med shettisar att man inte kan hoppa upp och rida till dem, man får ju lust ibland. Tur att Saga är en tuffing! :)
SvaraRaderaJa där hann jag få hjärtattack några ggr... Han behöver ju ridas mer. Får fixa det nu när Alva kan ha barnvakt!
Radera